Lilypie - Personal pictureLilypie Fourth Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie First Birthday tickers

torsdag 19 september 2013

Jag har cellförändringar.

Kände en knöl i ena bröstet. Tog en vecka lite drygt innan Per fick veta. Ytterligare en vecka innan jag kontaktade vårdcentralen.
Varför? Av rädsla för vad det kunde vara kanske. Man ser ju det värsta i allt. Eller kanske bara jag?

På ren rutin skickar dom alla på mammografi som söker för avvikelser i brösten, sa läkaren på vårdcentralen. Samtidigt som hon poängterade att det oftast inte är något farligt eller konstigt.

Fick först den klassiska mammografi undersökningen med röntgen.
Det räckte inte så blev kallad för ultraljud efter en liten stunds väntan.
Det räckte inte det Heller så fick gå till annan avdelning för att ta ett vävnadsprov med en härligt lång nål, inte bara en gång utan två gånger stack han mig innan han var nöjd.
Fick åka hem med beskedet att det oftast inte är något och att den remitterade läkaren får svaret. Tar två veckor.

Efter 2,5 veckor ringer jag vårdcentralen. Fick då veta att mina papper vart skickade till bröstmottagningen på kirurgen.
Två dagar senare fick jag remissen.

Tiden var i tisdags.

Knölen jag känner i mitt vänstra bröst är en bindvävsknuta. Det i sig är ganska vanligt att man får.
Den innehåller inte vanliga celler. Jag har cellförändringar.
Dom tar inga risker, alla såna här knölar tas bort. Vad är skillnaden mellan cellförändringar och cancer? Kommer det tillbaka eller blir det inte värre än så här?

Alla tankar blossas ju upp då det finns i släkten. Knölar och cancer. Usch och Blä!

Nu väntar jag på en remiss till operation. En tid innan årsskiftet skulle jag vänta mig.
Lokalbedövning och ev lugnande till det om jag vill. Spännande. Men hellre så här än att bli sövd, tror jag.

Nu har jag skrivit det, ni som läser får veta. Inte många andra som vet. Nu vet ni. Tack för mig, just nu.

Kram

2 kommentarer:

Dessie sa...

älskade fina du <3 Du är stark. Hur det än går så kommer du att ta dig igenom det och jag finns för dig dag som natt trots de 26 milen mellan oss <3

Therese - Mamma till Casper :) sa...

<3 <3